Hej nu var det några dagar sedan jag skrev, har haft det gannska fullt upp sen sist. 

Måndagen började med ett planeringsmöte på Daniels dagis, vi pratade om hur Daniel har utvecklats sen ett år tillbaka, om vad som var positivt och vad som var negativt, det fanns bara positiva saker att prata om och vad som kommer att ske framöver.

Tisdagen minns jag inte enns vad jag gjorde, vi var nog hemma och fjoxade som vanligt ;)

På onsdagen var jag Daniel och hans Pappa upp till Härnösands sjukhus för att träffa Daniels talpedagog ulrika, hon är en ung tjej väldigt proffsig och snäll.

Man blir väldigt glad utav att åka upp till Härnösand och Ulrika för man får aldrig höra något negativt om daniels talutveckling och det värmer jätte mycket i  hjärtat att höra att allt bara går framåt  .

När daniel träffade Ulrika första gången för ca 1 år sedan kunnde han inte säga 1 ord, i dag när han kommer upp kan han säga 3-4 ords menningar   .

Mamma är så stolt över dig Daniel, du är så duktig.

I torsdags var jag och min sambo Ali ut till birsta och mötte robban och jimpan, vi köpte nya bromsar till bilen vi köpt av mamma och pappa ;) så nu sitter det ett nytt batteri, bromsar fram och bak och snart ny slipade bromskivor på bilen.

Efter detta ska den bara skattas och besiktas och jag hoppas innerligt att den går igenom besiktningen oxå  , sen är det bara ut och köra...

PÅ fredagen åkte Ali in till stan och jag vart kvar hemma   , hade skitråkigt så jag ringde mormor och kolla så att hon var hemma, sen blev det en lång prommis från Bergsåker till Nacksta.

i går så var jag och hälsade på mina kära föräldrar i Ljustadalen, underbart väder var det oxå. Det var Drak dag inne i stan så Ali åkte in och gick runt me sina polare där istället.

Så vad gör man i dag då? ja jag har inte gjort så mycket hittills men ja funderar faktiskt på att gå ut en stund, eventuellt ringa min kära mormor och höra om hon e hemma, låter som en toppen ide :)

ha en underbar fortsättning på denna underbart soliga dag =)

She Used to be my enemy and never letting me be free,
catching me in places that I know I shouldn't be,
Every other day I crossed the line
I didn't mean to be so bad,
I never thought you would become a friend I never had

Back then I didn't know why,
Why you were misunderstood (mama),
So now I see through your eyes,
all that you did was love

Mama I love you, Mama I care,
Mama I love you, Mama my friend,
You're my friend

I didn't want to hear it then but
I'm not ashamed to say it now,
Every little thing you said and did was right for me,
I had a lot of time to think about,
about the way I used to be,
Never had a sense of my responsibility.

Back then I didn't know why,
why you were misunderstood,
So now I see through your eyes,
all that you did was love,

Mama I love you, Mama I care,
Mama I love you, Mama my friend,
You're my friend ,you're my friend

But now I'm sure I know why (I know why),
why you were misunderstood,
So now I see through your eyes,
all I can give you is love (all I can give you is love),

Mama I love you, Mama I care,
Mama I love you, Mama my friend,
Mama I love you, Mama I care,
Mama I love you, Mama my friend,
You're my friend, you're my friend

Ohh, my mama my love
Ohh, my mama my love

In lobe in you, in love in me
And love is true and guaranteed

Im loving you,you loving me
our love thats true so true

Jag och min kära sambo var och firade 2 kompisar som firade sin 3 åriga brölloppsdag i går, vi höll till vid vattnet bortanför Lidl, det var jätte roligt vi var ca 10 st som grilla och drack och firade.  

det var ett himmla ståhej, det var skitkallt men vi fick mjuka rosa filtar så vi höll oss varma en stund iallafall, :) men en som inte vart så varm var min kära sambo som helt plötsligt föll i plurret :(.

Det kunnde ha gått riktigt illa om någon inte hade sett att han föll i för min kära sambo kan inte simma , men som tur e had han några snabba och underbara vänner som kom och hjälpte han upp   allt slutade juh lyckligt iallafall.

Vi fortsatte att fira våra våra underbara vänner tills ca 20.00 då var det så jävla kallt att vi fick gå hem... brrrrrr... förutom den lilla olyckan så hade vi dö skoj..

Nu har jag bestämmt mig! men jag vet inte om jag kommer att göra det rätta beslutet, det är så svårt för så många kommer att drabbas.

Det är kommer att bli kaos och familjer kommer säkerligen att splittras   

jag känner mig så osäker, jag känner mig skräckslagen och panikslagen på samma gång, det känns som om mina nerver är på väg ut ur min kropp och att jag ska sluta andas.. 

Men jag gör inte detta för min egen skull, jo lite men mest för en annan person och det är för min SON. Jag gör det för att min son ska få changsen att bli en bra människa och för att han skall få Rätten till SITT språk.

jag kommer att bli en väldigt hatad människa det vet jag, men jag vet oxå hur många människor jag har som står bakom mig och stöttar mig i mitt beslut..  shiiitt jag har juh haft ett helvetsiskt liv hitills, men ska jag bara skita i detta och fortsätta försöka slås mott en människa som jag vet att jag ALDRIG kommer att vinna över?

Alla vill vi att våra barn ska få ett bra liv, att dom ska växa upp och bli bra människor, vi kan göra vad som helst för våra barn även om vi skulle måsta "betala det absolut högsta priset"

det känns som om jag slås mott klockan just nu, om jag inte agerar nu så kanske det är försent och jag vet med säkerhet att skullden kommer att läggas på MIG och jag vill inte vara den personen!!!!!

Jag hoppas att min son en dag ska förstå att jag gjorde som jag gjorde för att skydda honom och inte för att jag på något sätt ville skada honom.

Mitt älskade barn   

När jag fick veta den 6 November 2004 att jag väntade dig blev jag så otroligt lycklig.

Min ängel, månaderna gick och jag kännde hur du började växa inne i min kropp.

Magen blev större och du började sparka livligt, jag brukade sjunga för dig på kvällarna och berätta hur mycket jag älskade dig jag längtade så ycket efter dig. Månaderna fortsatte gå och tiden gick så fort helt plötsligt var den natten här

20050706 kl 03:07 kom du äntligen!!!!

När jag för första gången såg dina underbart vackra bruna ögon,

när jag kännde dina små mjuka händer i mina och när du log första gången,

då visste jag att jag hade fått den mest värdefulla gåvan som man någonsin kan få, du var så liten och vacker.

Dina öron, näsa och läppar HELA DU var så perfekt.

Det går inte att förklara med ord hur lycklig jag var för att du äntligen var här.

Det gjorde så fruktansvärt ont och tårarna rann ner för mina kinder, men det var värt varje sekund jag fick kämpa mott smärtan tills du äntligen kom.

Mamma älskar dig Daniel så otroligt mycket, du är mitt liv,

jag kommer alltid ta hand om dig och skydda dig, trösta dig när du är ledsen,

och skratta med dig när du är glad. Min underbara son...