skräckslagen ..... :O

Av Maria blomberg - 2 maj 2010 13:57

Nu har jag bestämmt mig! men jag vet inte om jag kommer att göra det rätta beslutet, det är så svårt för så många kommer att drabbas.

Det är kommer att bli kaos och familjer kommer säkerligen att splittras

jag känner mig så osäker, jag känner mig skräckslagen och panikslagen på samma gång, det känns som om mina nerver är på väg ut ur min kropp och att jag ska sluta andas..

Men jag gör inte detta för min egen skull, jo lite men mest för en annan person och det är för min SON. Jag gör det för att min son ska få changsen att bli en bra människa och för att han skall få Rätten till SITT språk.

jag kommer att bli en väldigt hatad människa det vet jag, men jag vet oxå hur många människor jag har som står bakom mig och stöttar mig i mitt beslut.. shiiitt jag har juh haft ett helvetsiskt liv hitills, men ska jag bara skita i detta och fortsätta försöka slås mott en människa som jag vet att jag ALDRIG kommer att vinna över?

Alla vill vi att våra barn ska få ett bra liv, att dom ska växa upp och bli bra människor, vi kan göra vad som helst för våra barn även om vi skulle måsta "betala det absolut högsta priset"

det känns som om jag slås mott klockan just nu, om jag inte agerar nu så kanske det är försent och jag vet med säkerhet att skullden kommer att läggas på MIG och jag vill inte vara den personen!!!!!

Jag hoppas att min son en dag ska förstå att jag gjorde som jag gjorde för att skydda honom och inte för att jag på något sätt ville skada honom.

Mitt älskade barn

När jag fick veta den 6 November 2004 att jag väntade dig blev jag så otroligt lycklig.

Min ängel, månaderna gick och jag kännde hur du började växa inne i min kropp.

Magen blev större och du började sparka livligt, jag brukade sjunga för dig på kvällarna och berätta hur mycket jag älskade dig jag längtade så ycket efter dig. Månaderna fortsatte gå och tiden gick så fort helt plötsligt var den natten här

20050706 kl 03:07 kom du äntligen!!!!

När jag för första gången såg dina underbart vackra bruna ögon,

när jag kännde dina små mjuka händer i mina och när du log första gången,

då visste jag att jag hade fått den mest värdefulla gåvan som man någonsin kan få, du var så liten och vacker.

Dina öron, näsa och läppar HELA DU var så perfekt.

Det går inte att förklara med ord hur lycklig jag var för att du äntligen var här.

Det gjorde så fruktansvärt ont och tårarna rann ner för mina kinder, men det var värt varje sekund jag fick kämpa mott smärtan tills du äntligen kom.

Mamma älskar dig Daniel så otroligt mycket, du är mitt liv,

jag kommer alltid ta hand om dig och skydda dig, trösta dig när du är ledsen,

och skratta med dig när du är glad. Min underbara son...

Allmänt

Dela